• Nicholas Lundh

Skottland - Imperiets svaga (fotbolls)länk?

Det är alltid kul att granska och ta reda på varför det inte alltid blir som det är tänkt. I det här fallet, ska jag försöka att diskutera kring varför skotsk fotboll har havererat. Det är ingenting nytt, utan något som egentligen har pågått under en längre tid. 1998 såg jag Skottland första gången. Inte live alltså, utan på TV. Jag var 6 år gammal och det var fotbolls-VM i Frankrike. Mitt stora intresse var att följa Brasilien, som jag tidigt hade förälskat mig i. Min favoritspelare var Ronaldo och jag gjorde allt i min makt för att få se just Brasiliens matcher. Det var egentligen så jag lyckades se Skottland spela. I VM 1998 spelade Skottland i samma grupp som Brasilien, Norge och Marocko. En tillsynes enkel grupp, om man bortser från Brasilien. Ändå lyckades inte skottarna avancera, utan åkte ur i gruppen. Ganska klart. Brasilien traskade som bekant vidare och tog ett silver i turneringen. Trots utskåpning i finalen mot hemmanationen Frankrike, en febrig Ronaldo som fick epileptiska kramper och en nation i sorg. Men det kan vi prata mer om en annan gång.



Vad finns det mer att säga om VM 1998? Jo, det var senaste gången Skottland spelade ett mästerskap i fotboll. Nu, 22 år senare, finns det kanske för första gången på väldigt länge ett hopp om att det kan bli verklighet igen. I dagens skotska lag spelar nämligen Robertson (Liverpool), Tierney (Arsenal), McTominay (Man United), McGinn (Aston Villa) och en bunt inhemska gubbar från Celtic. Det är ett ungt lag, men ett lag som skulle kunna räcka till om det bara hade lite tur. Jag ser storheten i det laget som finns nu, men det bygger på att samtliga är friska och motiverade. Skottland är kända för att vara ett stolt folk. Ett folk som aldrig viker ner sig och som alltid gör sitt yttersta. Tyvärr har det inte alltid varit så på fotbollsplanen, men jag tror att det kan bli ändring på det inom några år. Varför då? 1. Andrew Robertson. Liverpool-vänsterbacken som antagligen är bäst i hela ligan på sin position. En ledare som behövs. 2. Scott Mctominay. Ung fältherre i Manchester United som har det där lilla extra. Får han vara skadefri så är han den där viktiga "mittpjäsen" som Skottland suktar efter. 3. Kieran Tierney. Arsenal-spelaren som är oerhört skadebenägen. Värvades för över 250 miljoner till Arsenal sommaren 2019 (skadad). Rehabiliterade under sommaren och hösten för att sedan skada sig när han nästan hade jobbat upp sig till ordinarie i backlinjen. Har skyhög potential! Om han får vara skadefri.

4. Bredden. McGinn, Snodgrass, McGregor, Forrest etc. Det finns fler än de första 3 som kan göra skillnad.

Skottland har som bekant haft svåra år och egentligen inte varit särskilt nära ett avancemang till slutspel i varje sig EM eller VM. Medan övriga grannländer i imperiet som England (of course), Nordirland och Wales har radat upp framgångar i form av avancemang. Till och med den ”gröna grannen” Irland har tagit sig till både VM och EM till och från. Enbart Skottland har fallerat. Ser man till medaljer och titlar så har inget av grannländerna eller imperie-kollegorna vunnit något, även om England slutade på fjärde plats i 2018 års VM-slutspel. Bortsett från meriter, har länderna i alla fall byggt upp en form av kontinuitet och mentalitet, som Skottland tydligt avsaknar. Vad har då hänt i skotsk inhemsk fotboll sedan 1998 när man senast var i ett slutspel? Celtic har varit dominanta. Ett tag delade man på dominansen med ärkerivalen Glasgow Rangers, men när de senare blev tvångsnedflyttade en kilometer i seriesystemet, fanns det plötsligt inget motstånd kvar för Celtic. Redan då hade intresset svalnat för Celtic, som tidigare kunde attrahera utländska etablerade spelare. Ur svenskt perspektiv så spelade det såklart stor roll att Henrik Larsson, Johan Mjällby och Magnus Hedman var där en längre tid under slutet på 1990-talet och början på 2000-talet. Jag själv hade Henke-frisyr och räckte ut tungan dom få gångerna jag gjorde mål också. Men de där laget som skrällde sig lågt i Champions League och som vann ofta försvann till slut. Det är inte så konstigt. Henke Larsson, Stiliyan Petrov, Paul Lambert, Chris Sutton, John Hartson, Neil Lennon med flera uppnådde en viss ålder – problemet var att det inte fanns något tillräckligt bra att fylla på med. När sedan ärkerivalen försvann och man vann ligan oräkneliga gånger i rad utan att knappt förlora en enda match då hände någonting i hela landet.

Jag har tidigare skrivit om att spelet behöver rivalitet och konkurrens. Det står jag för. Skottarna behövde Old firm-derbyn mellan Rangers och Celtic. Protestanterna och Katolikerna som det en gång i tiden var. Celtic var ju de inflyttade irländarnas lag, med djupa religiösa sympatier och rötter, där den irländska republikens flagga vajade över Celtic Park. Rangers var protestantiskt och symboliserade mer fastlandet och övriga brittiska imperiet. Det sägs att det var som värst i mitten på 1980-talet. Nu för tiden är ordningen någorlunda återställd. Rangers har fortfarande 54 ligatitlar. Celtic har 50. De jagar varandra och ställer krav på varandra – precis som det ska vara. Steven Gerrard är huvudtränare i Rangers och han försöker skapa ett lag som ska kunna utmana Celtic på riktigt inom en snar framtid. Kanske blir det triggern som hela Skottland behöver för att kunna vara med och utmana även i Europa mot ett nationellt plan? För precis som i Sverige, så är det få spelare som spelar i Allsvenskan som får ta plats i det svenska fotbollslandslaget när det vankas EM eller VM. Man litar på de spelarna som huserar i de större internationella ligorna. Lika så är det i Skottland. De bästa spelarna befinner sig i Premier League och England. Ett par timmar med bil hemifrån, men ändå tillräckligt mycket för att vara direkt avgörande om man ska få spela i landslaget eller inte. I Celtic finns det 10 skottar i 23 mannatruppen. I Rangers bara 5. Där spelar i stort sett bara okända britter (minus Defoe). Jag är övertygad om att när skottarna börjar spänna musklerna på hemmaplan (Celtic och Rangers) så kommer det att synas även internationellt. Dessutom tror jag att fler av utlandsproffsen kommer att återvända hem och fylla på med erfarenhet och spets.

För sett till individuella spelare så har Skottland minst ett lika bra lag som Wales, där enbart Ramsey & Bale sticker ut.

Man har ett bättre lag än både Nordirland och Irland.

Enbart England har ett bättre lag på pappret – enligt mig.

Och eventuellt alla andra också…


Den dagen Skottland får ihop hela laget, inte drabbas av skador - och blir lite mer som sina grannar - den dagen tror jag att Skottland inte bara kommer att kvala in till EM och VM - utan också gå långt i turneringarna! Vad tror ni?




31 visningar

© 2019 by LUNAGO

KONTAKT

Telefon 076-0075855    /     Email: info@lunago.se

  • White Facebook Icon
  • White Twitter Icon
  • White YouTube Icon
  • White Instagram Icon