• Nicholas Lundh

Romantiseringen av "jerseys"

Uppdaterad: mar 30

Det är något speciellt med att bära en ”jersey”, eller ”supporter-relaterade-idrottskläder”. Ett, eller flera, klädesplagg som vi bär med omsorg och som alltid finns nära till hands. Jerseys blir en del av vår personlighet och en slags förlängd arm av vår idrottsidentitet. Många saker i livet behöver man lära sig att tycka om eller älska – en jersey som representerar något man redan tycker om, är inte en sådan sak. Jag själv äger flera jerseys från diverse olika lag och sporter. Under åren lopp har jag ägt tröjor som har tillhört lag jag inte sympatiserar med och det motsatta. När man är liten har föreningsrivalitet och hat mot andra lag inte riktigt blommat ut än. Då är det inte fult att ha en Manchester United-tröja med David Beckham på ryggen om du spelar lite fotboll i trädgården – även om dina yttersta sympatier finns hos Liverpool. För barn fungerar det inte så. Och tur är väl det! Annars finns det mängder av fotbollströjor som jag aldrig någonsin skulle ha fått bära… Min alldeles första jersey (som jag kommer ihåg) fick jag 1997. Då var jag 5 år gammal och bodde i Uddevalla. Min första jersey var en blå Brasilien-bortatröja med min största idol Ronaldo #9 på ryggen. Jag ÄLSKADE den tröjan. Varje gång jag tog på mig den så var jag - Ronaldo. Ronaldo som körde över vartenda försvar, dribblade med sin härliga köttbulle-kropp och tåpajade in diverse mål förbi världsmålvakter som Oliver Kahn, Edwin Van den Saar och Luis Chilavert. Med den blå tröjan på ryggen var jag, den eminenta Ronaldo. I alla olika situationer där en boll fanns inblandad. Den känslan kommer jag aldrig att glömma. Under årens gång hann jag förvärva 3 stycken Ronaldo tröjor. Förutom den blå bortaställströjan, hade jag även en gul hemmatröja och en vit Real Madrid-tröja när Ronaldo efter VM 2002 anslöt till Galacticos. Då med nummer 11 på ryggen. Jag bar samtliga tröjor med stolthet, även om jag aldrig har sympatiserat med just Real Madrid. Det var ju Ronaldo jag gillade, och Ronaldo som jag stöttade. För mig har flera tröjor jag burit varit på grund av en person/spelare, snarare än ett lag. Jag tror det är där det ofta skiljer sig mellan den vuxne och barnet. Barnet bryr sig om spelaren på ryggen, mer än klubbmärket på bröstet. För mig var det en speciell känsla varje gång jag fick en ny fotbollströja. Ofta skedde det årsvis under första helgen i juni då det var Saltkällans Marknad, nere på marknadsfältet i just – Saltkällan – i Munkdalskommun där vi har sommarstugor sedan 1950-talet. Det fanns alltid en knalle som stod och sålde jerseys precis i början av marknaden. Där fanns precis allt! Ronaldo, Beckham, Ibrahimovic, Rivaldo, Zidane, Maldini. Inte bara i klubblagsdräkter utan även i landslagströjor. Jag kommer till och med ihåg att barnstorlekarna kostade 150 kronor. Den där juni-lördagen år 2002 när det var marknad, var det också VM-match mellan Sverige och England. När vi stod vid ”jersey-knallens” stånd så frågade morfar mig om jag inte skulle ha en Sverige-tröja trots allt. Jag skakade på huvudet och pekade istället mot den gula Ronaldo-tröjan. ”Är du riktigt säkert, Nicholas?” undrade Morfar. Jag hade aldrig varit säkrare i hela mitt liv. Några timmar senare spelade Sverige 1-1 mot England och på vardagsrumsgolvet satt jag i min gula Brasilien (!)-tröja. Knappa månaden senare hade Brasilien vunnit VM-guld, efter missödet i Frankrike 4 år tidigare då det blev ett snöpligt silver. Ronaldo vann skytteligan på 8 mål.





Som liten älskade jag mina fotbollströjor. Av det jag kommer ihåg har jag haft följande: 3 Ronaldo-tröjor (tidigare beskrivna) 1 Zlatan-tröja, blå, i Ajax. 2 Manchester United-tröjor, vit + röd, med David Beckham och Cristiano Ronaldo. 1 Celtic-tröja, inget på ryggen. 1 Arsenal-tröja, inget på ryggen 1 Sverige-tröja, inget på ryggen 1 Holland-tröja, inget på ryggen Det har varit ett gäng till, men ibland blir det stopp. Sett till samlingen av idrottsprylar så har jag även samlat på mig från andra sporter över åren. När det gäller ishockey sympatiserar jag ”starkt” (läs: enbart) med Brynäs IF. Därför har jag samlat på mig diverse t-shirts under åren. Jag har också en matchtröja som jag fick på min 20-årsdag av den Brynäs-fanatikerna i familjen Jendmyr. Det har funnits flera lägen att byta ut den mot en nyare sort, men den har ett visst affektionsvärde för mig och därför är den fortfarande prio att använda. Det ska också tilläggas att den aldrig kommer att slängas. För när det kommer till jerseys så har vi människor en förmåga att inte göra oss av med den typen av prylar, efter en viss ålder. Ofta, av min erfarenhet att döma, så får idrottsjerseys en stor betydelse för oss efter barndomen. Kanske är det för att det blir en bryt mellan vuxenlivet och barndomen? Kanske är det för att det inte längre är socialt accepterat att vuxna springer runt i fotbollströjor på arbetet eller på kalas – som barn så oberört kan göra? Kanske är det också för att vi uppskattade de där dagarna, då vi själva kunde få ta på oss Ronaldo-tröjan, Beckham-tröjan eller Maldini-tröjan och bara få vara någon annan för en stund? Kanske vill vi också att våra barn ska få ärva och uppleva just den där känslan som vi själva upplevde en gång i en svunnen tid? Anledningarna kan vara oändliga, men jag tror att idrottsrelaterade supporterprylar – i den här texten kända som ”jerseys”, har en speciell påverkan på oss alla. Fotbollsjournalisten Erik Niva har ju till exempel oräkneliga fotbollströjor från alla möjliga länder och ligor. Jag själv äger i skrivande stund 2 fotbollströjor, 3 hockeytröjor och 3 basketlinnen.

På senare år börjar jag också se charmen i att hitta gamla jerseys som inte längre dagligen produceras. Det är ju ingen hemlighet att tillverkningen av jerseys är en miljardindustri och att det finns en anledning till att orginaltröjor kostar över 1000 kronor. PSG köper ju inte Neymar från Barcelona för över 2 miljarder svenska kronor för att inte tjäna någonting på affären. PSG vill ju, likt alla andra klubbar på elitnivå, få intäkter till föreningen från bland annat sina jerseys. När det kommer till Neymar-fallet så ryktades det om att PSG hade fått tillbaka sina pengar för köpet redan under första halvåret på enbart tröjförsäljning. Det är sjukt. Det finns också ett intresse för sponsorer att synas på jerseys av den simpla anledningen att de kommer att förknippas och symboliseras med laget. Exempel? Ja, vart ska vi börja… PSV Eindhoven kommer alltid att vara Philips för mig. Arsenal har haft sponsorer som O2, Fly Emirates och JVC. Inter är väl alltid Pirelli. Manchester United var Sharp länge, även för en annan. Milan och PSG var Opel. Liverpool var lika med Carlsberg och IFK Göteborg ICA…

Det finns ett sponsorsmönster från förr och det är att det i regel är elektronikföretag eller liknande fristående företag som säljer en fysisk produkt. Nu för tiden pryder ofta spelbolag eller låneinstitut lagens matchtröjor. Något jag personligen tycker är lite småtråkigt. Jag föredrar när ett lag vågar ha en ren jersey utan sponsorer, även fast det kommer att kosta dem ekonomiskt att säga nej till de gigantiska sponsorintäkter som de faktiskt kan få. I NHL, NBA och MLB med flera behövs inte sponsorsplatsen på jerseyn på samma sätt. Ofta sponsrar laget med ett märke lika stort som tillverkarens märke (alltså adidas, nike, reebok, puma etc). I Sverige är det annorlunda. Ju större plats på tröjan, ju mer pengar i kassan. Brynäs är det enda laget i SHL som har en ren tröja. Något som ledde till beröm från motståndare och andra. Innan pryddes den av Gevalia, Gävle Energi, Gefle Dagblad etc.

Ständigt är man ju samtidigt på jakt efter något nytt.

För egen del vill jag ha en Stephen Curry jersey för Golden State Warriors i NBA. Jag har även försökt hitta en från säsongen 2018/2019 med Jonas Jerebko.

Det kan vara lite klurigt det där.

Basketlinne är också mer snygga, än praktiska.

De fyller inte samma affektionsunderlag som vissa av de klassiska hockey-och fotbollströjorna gör.


I skrivande stund har jag precis suttit och tittat på jerseys till ungarna.

Ett kit i deras storlek ligger på 450 – 750 kronor. För ungar som kommer växa ur grejerna inom 6 månader.


Suck.


Det är i såna stunder jag saknar han ”Jersey-knallen” på Saltkällans marknad, som förgyllde mina somrar från 1998 och långt därefter.


Vad hade/har ni för tröjor?


0 visningar

© 2019 by LUNAGO

KONTAKT

Telefon 076-0075855    /     Email: info@lunago.se

  • White Facebook Icon
  • White Twitter Icon
  • White YouTube Icon
  • White Instagram Icon